sofiefagerstrom

blundar jag, så finns det bara plats för dig
och tittar jag igen, säger filtrert i min hjärna nej
finns det nånting kvar?
om du bara kunde känna hur jag mår, om du bara kunde läka mina sår
om du bara kunde veta hur det går, då skulle du förstå

sover jag, så verkar allting helt ok
men vaknar jag igen, kommer verkligheten rusande mot mig
finns det nånting kvar?

Då skulle du förstå.